måndag 15 oktober 2012

Låt FemPers blomma!

Det var på ett (vårt enda) marknadsföringsmöte i maj som vi kunde konstatera att vi, vid sidan av tidningen, också administrerade ett konto på Facebook, ett på twitter, ett på Newsdesk, ett på Vimeo och ett på YouTube, ja och så bloggen. Sedan dess har vi skaffat Bambuser- och Soundcloudkonton också. Och så våra personliga konton... Vi kom fram till att det var lite mycket och att vi skulle prioritera tidningen, ja och facebook och twitter, framför bloggen. Det är därför det är glest mellan uppdateringarna här.

Därmed inte sagt att det inte funnits saker att berätta om. Som arbetet med Feministisk Tribunal eller antologin Det heter feminism! som utkom i september. Eller arbetet bakom Fempersteve eller Fempersradioserien Wäckarklockan. Men vi har inte hunnit, helt enkelt. Några av våra barn har undrat om vi jobbar på Facebook? Det blir lite svårt att hävda att de ska lämna datorn och gå ut och leka när vi själva sitter fjättrade.

Meningen med FemPersbloggen var att berätta om produktionen, och kanske hade det varit bra om vi hade hunnit, för då hade fler vetat om hur det egentligen ligger till: att vi trollar med knäna. Vi är fortfarande bara några stycken, varav endast 2 personer arbetar heltid, en på 75 procent, en på femtio och två på 25. Och så en hoper frilansare på det, vilka finansierars sitt skrivande hos oss genom att arbeta hos andra.

När facit damp ner i knäet på oss för några veckor sedan bestämde vi oss för att vänta några dagar med att berätta det; att vi skulle förlora närmare 600 000 i presstöd på grund av minskat antalet prenumeranter. Vi ville inte förstöra stämningen på Tribunalen. Och något måste vi ha gjort rätt för vi har fått kritik både från aktivister och jämställdhetsarbetare – båda tycks utgår ifrån att vi är en institution.

Sanningen är att vi är ordentligt oroliga. Vi har ett tufft år framför oss. 600 000 mindre i presstöd och 300 000 mindre i prenumerationsintäkter, det är mer än en tredjedel av vår totala omsättning. Till saken hör att vi är Sveriges billigaste veckotidning – med Sveriges högsta moms ska tilläggas. Och efter endast några sekunders omvärldsanalys kan vi konstatera att vi behövs. Över 400 000 besök på sidan sedan vi startade vittnar också om det. Men vi behöver fler betalande prenumeranter för att kunna existera.

Så igen: Prenumerera! Eller ge bort en prenumeration eller twittra eller dela, melja och missionera! Vi hoppas på er och inleder härmed operation överlevnad. Vi ger det 2013, längre kan vi nog inte existera på det lägsta presstödet. Vi är nämligen emot att kvinnor jobbar gratis.

xx/red

måndag 2 april 2012

Ingång funnen till FEMPERSTV

Ja! Just i detta nu är jag igång med matlagningen! Melkersson är ute på en nödvändig rutt.Snart anländer två killar som ska stå för filmningen i kväll. Underbara människor.

Håller just i min hand en megastor Zuccini. Den ska nu styckas upp.

onsdag 28 mars 2012

Förberedelser inför FemPers webbtv pågår. Trots mens och pms


Redaktörerna Ali och Melkersson här! Just i detta nu är vi nervösa inför mötet med Helle Klein och Tiina Rosenberg. Dessa coola brudar ska sitta med OSS och snacka. Kan låtas som no problema, men idag är vi en aning förvirrade. Mer än vanligt. Klein och Rosenberg, nu hänger allt på er. Nä vi kommer att stila till oss och leverera. Vi kan ju det här... Melker och Ali. Vi känner av, tar in och hämtar hem.
 Ses på måndag. Helvete. Vad ska vi käka????? 

måndag 26 mars 2012

Slängde mig ner på marken och deltog i solidaritetens namn

I lördags var det dags för Ofogs aktion mot vapenförsäljning. Jag var inte med från början. Men mellan hemmet och puben anlände tåget till Medborgarplatsen. Där slängde jag mig ner på marken på tillsammans med alla andra deltagare. Ofog bad oss nämligen att manifistera döda människor, där svensk vapenförsäljning är aktörer och ansvariga för människors död.

När jag skulle lägga mig ner såg jag FemPers utrikesredaktör Jenny Rönngren liggandes på marken. Sedan kom Sholeh Irani, en annan FemPers kollega och tog kort där vi låg.
Jag tycker denna manifestation var klockren, stark och tydlig. Det kändes underligt där vi låg. Levande men ändå en känsla av gemenskap med de människor som lever under krig.Att sända en gest att ni är inte ensamma. Otroligt viktigt för solidariteten enlig mig.



 Inte för att jag kan förstå hur överdjävligt, vidrigt och fruktansvärt det måste vara. Men jag ville sända ett starkt budskap till de ansvariga politikerna - jag är inte med er i dödandet av andra människor. Jag står på andra sidan barrikaden. Ni är mina motståndare.

Jag ville också visa min solidaritet med offren för dessa verdervärdiga  krig som mitt land finansierar. Jag står på er sida och jag är överlycklig att jag arbetar på en arbetsplats där vi utan att ha bestämt möte träffar varandra på en sådan manifestation.


Men ni politiker, med blod på era händer, för mig och alla andra som är emot krig bakom ljuset. Ni fifflar och donar så era ekonomiska intressen ska bli tillgodosedda till förmån för andra människors skräck och död. Ni agerar kriminellt och förtjänar ingen respekt. Min får ni i alla fall inte. Ni skrämmer mig och jag säger TVIII ER. TVIIIII ER.

Ida Ali sportred som var på språng till feministhäng och sedan även anslöt.









onsdag 21 mars 2012

Jodå, genusneutralt kan också vara urtrist

Jaha. Tokhyllade Spöksonaten på Dramaten var ju en omtumlande upplevelse - på helt fel sätt. Sällan har jag varit så intensivt, närmast panikslaget, medveten om varje minut av mitt liv som rann iväg för att aldrig komma tillbaka.

Jag hade en vag baktanke om att kanske skriva en senkommen reflektion i FemPers om Mats Eks piggt genusneutrala rollsättning. Dessvärre var det mest intressanta med den att den inte spelade någon som helst roll. För utan en sammanhållen idé eller tanke om vad som ska berättas är det nämligen helt oväsentligt om kvinnor spelar män och män kvinnor.

Och det är ju på något sätt uppiggande mitt i eländet. För levererad i ett sådant här sammanhang av hopplöst mossig och intetsägande Dramaaaaaten-teater, kanske vi vågar hoppas att den insikten kan få fäste i fler teaterskapare. Det blir så tydligt: en människas biologiska kön spelar ingen som helst roll för den roll hen ska gestalta.

Det kan bli alldeles förkrossande urtråkigt i alla fall.

xx/redaktör Melkersson

måndag 12 mars 2012

After 8 mars

Efter omfattande 8 marsbevakning manifesterade Fempers-redaktionen med feministiskt after work i både Göteborg och Stockholm – den 9 mars. Manifestationen handlade om att varje dag är internationell kvinnodag i Feministiskt Perspektiv och att samla krafter i ett avspänt format.

Och precis så blev det. Bildsvep nedan. Vi pratade nog om att ta det lite lugnare den här veckan men sedan hade vi redaktionsmöte – Sjöstedt, Marta, måste-teater och fortsättning på serien om ohälsans kön... för att nämna något av det som är på gång. Nedtrappning tycks vara en omöjlig uppgift för denna redaktion. Nåväl vi fick välkomna Josefin Lundh som är med oss två veckor och inta årets första gemensamma utelunch...



...i strålande solsken och på eftermiddagen kom två journalistikstuderande från Södertörns högskola förbi med uppgiften att titta närmare på hur det kan vara att göra en nättidning. Bra avslutning på "superveckan" och bra början på en helt ny med allt vad det innebär.

Apropå supervecka ligger artiklarna vi publicerade under veckan med taggen #8 mars olåsta så passa på att sprida de ni gillar och vill att fler ska läsa. Kanske Karin Råghalls om att de flesta föräldrar skulle vilja dela lika på föräldraförsäkringen eller Julia von Eulers om Sveriges hotade alliansfrihet.

xx/red rönngren





tisdag 6 mars 2012

Kollektivet lever i Göteborg

Jag hade glömt vilken bra kaféstad Göteborg är. Men idag fikajobbar jag mig genom staden mellan uppdragen. Gamla Junggrens med sitt fyrtiotalsmurr skulle platsa i vilken Lonely Planet som helst under kategorin "ursprungligt och urgöteborgskt". Här har varken inredning, matsedel eller klientel förändrats sen jag ventilerade min tonårsangst här under slutet av 80-talet.

Med en ägg- och sillmacka på tallriken betraktar jag de naivistiska väggmålningarna och hör en vimsig gammal dam beställa "det vanliga" och bemötas med vänliga omsorger. Det får mig att känna mig osedvanligt vänligt inställd till min gamla hemstad.

Och inte minskar den känslan när jag går den korta vägen till Göteborgs stadsteater, under uppväxten min absoluta favoritplats på jorden. Nu åker jag upp till Studion och möter kollektivföreställningen Crime Scenes ensemble. Föreställningen handlar om kön, normer och just - kollektivet. Utan manus men med givna förutsättningar har ensemblen improviserat fram en föreställning med fem kvinnor som varken dör, gråter, mår dåligt eller pratar om moderskap eller olycklig kärlek.

Herregud, kan det verkligen vara möjligt! Tänker jag och ser fram emot premiären imorgon kväll. FemPers läsare kommer förstås få en fullständig rapport om såväl uppsättning som intervju. Själv fikar jag vidare. Nu på gamla Palays, en gång tantfiket numer ett, nu med rättigheter och en inredning där - tjaa... Art deco möter nybrutalism? Eller nåt? Förvånansvärt trivsamt är det hur som helst.

xx /redaktör Melkersson

måndag 5 mars 2012

Feministisk supervecka





Redaktionen laddar inför torsdag och ska försöka bevaka så mycket vi bara mäktar med. Inte nog med att det är internationella kvinnodagen. Det är precis 100 år sedan "Kvinnornas dag" första gången lanserades i Sverige. Men under flera dagar, inte bara en. Och det var inte i mars, utan april och maj, med början i påskveckan, som Ulla Wikander berättade i en artikel vi publicerade förra veckan.


Nu tänker inte vi heller låta hyllningen av kampen begränsas till en dag, utan satsar på en feministisk supervecka hela veckan. Varje dag kommer vi att publicera minst en artikel med feministiskt perspektiv. Och vi inleder i dag med ytterligare en tankeväckande artikel av Ulla Wikander, denna gång om ordet feminism. Från början en beteckning på ett sjukdomssymptom som har pendlat mellan positiv och negativ klang...

Särskilt intressant med tanke på hur en del, till och med läkare, svänger sig med sjukdomsstämplar mot feminismen för att kommentera Maria Svelands politiska depression. Kanske är det som Annika Hamrud twittrade häromdagen att: "Eberhard är 10-talets Bo Södersten. Med en fin titel i fickan får han breda ut sina fördomar och stora ego på främsta plats."

Kanske lockar de uppenbart grundlösa påhoppen fram några av de redaktör bratt efterlyste förra veckan ur den politiska mittfåran, som vill försvara feminismen. Alla som hakar på feminist-hånet får i alla fall inte hållas, ett exempel är hälso- och träningsprofilen Jonas Colting.

En kvinnodagstjuvstart på temat pågår just nu i Stockholm. Det återkommer vi till i tidningen...

xx/redaktör rönngren


 

måndag 27 februari 2012

Den farliga koncentrationen i mitten

Sedan ett par veckor rasar debatten i kölvattnet efter Maria Svelands text Hatet som gör mig politiskt deprimerad. Vi har skrivit om det tidigare här på bloggen och i tidningen eftersom texten genererade så mycket uppmuntran, pepp och  prenumeranter. Jag har också lagt mig i debatten i Dagens Nyheter (nej, det var inte jag som satte rubriken).

Katarina Rosengren Falk har belyst reaktionerna efter Svelands text i Feministiskt Perspektiv. Hur skuldbördan på ett märkligt sätt flyttar från de som hatar till de hatade. Mycket intressant.

Sedan dess har det antifeministiska bloggmaskineriet malt på ytterligare ett varv – från de anonymas skuggland och ut i spalterna. Det mest omtalade inlägget mot Sveland är en debattartikel i Aftonbladet signerad av socialminister Göran Hägglund. Under rubriken Medievänstern förgiftar det politiska samtalet tar han till (på ett felaktigt vis enligt vissa) den amerikanska författaren Mike Godwins modell i vilken man på ett försåtligt sätt slänger in Adolf Hitler i debatten – och därmed bevisar att man har slut på argument.

Hitler är i den aktuella kontexten är massmördaren Anders Behring Breivik, numera relativiserad som ABB i det sociala mediet twitter, och lockar uppenbarligen fram dem som vill hävda sin rätt att fortsätta ogilla feminister och muslimer oemotsagda.

Men för att känna sig personligen påhoppad på det viset måste man läsa uppsåtligen dåligt. Ingen har satt likhetstecken mellan socialministern och Anders Behring Breivik. Inte heller mellan Anders Behring Breivik och de som bloggar i eget namn.

Resonerar man så har man uppenbarligen större fördelar av att upprätthålla polariseringen i debatten än rågången mellan skuggvarelserna utan namn i bloggosfären.

Återstår den avskalade varningen: det tycks finnas ett påtagligt samband mellan en stark koncentration i den politiska mitten och ökande hat och intolerans i den politiska periferin.

Vad vinner man då på att vifta bort de underbyggda varningstecknen från alla Europas hörn, senast presenterade i Magnus Lintons omtalade nya bok De Hatade? Man slipper ta ansvar. Man kan fortsätta tjocka ihop sig i den politiska mitten och låtsas bli förvånad nästa gång det smäller på en flyktingförläggning eller ett politiskt möte.

Eller gör man som Göran Hägglunds politiska sekretariat, och förstärker de ”kulturkonservativa” dragen för att kunna fortsätta verka i den politiska ytterkanten och därmed överleva i en i övrigt tjock politiska massa. (För övrigt samma sekretariat som inte allt för länge sedan lanserade begreppet Veklighetens folk som en antites till ”kulturvänstern och feministerna”. )

I helgen blev jag beskriven som fundamentalistisk och tokfeminist, gravt narcissistisk patient, kommunistdiktatur, tokstollevänster och extremistfeminist i en och samma artikel. Av en anonym bloggare? Nej, en psykiater, tidigare överläkare och chef på Psykakuten vid S:t Görans Sjukhus i Stockholm. Han påstod sig vilja ha en saklig diskussion. Följer man kommentarerna på hans artikel kan man/han själv se vilken grad av saklighet som uppstår efter ett sådant inlägg. En sak är i alla fall säker. Det är ingen psykiater man kan rekommendera någon som är politiskt deprimerad!

Syftet med vår kartläggning, under taggen #antifeminism, var att lysa in i de sociala mediernas ideologiska mörker för att göra fler uppmärksamma på vad som händer där och på vilket sätt det drabbar offentliga feminister. Och det var intressant att se vilka som började röra på sig när vi satte på ljuset. Men den talande tystnaden från den politiska mittfåran är alltjämt mer skrämmande.

Nu är det ny vecka, nytt nummer och andra vrår att lysa upp!

xx/redaktör bratt

ps: glöm inte att registrera evenemang inför 8:e mars i kalendariet. ds

tisdag 21 februari 2012

Fett material under framställning



Desto magrare i offentlig sektor. Södersjukhuset har tydligen inget att locka kompetenta sjuksköterskor med längre så de försöker framställa sig som en glamourarbetsplats. Många har reagerat på annonsen som efterfrågar TV-seriesnygga sommarvikarier. Ingen djupare tanke bakom, säger den ansvarige. Bra att mainstream-medierna reagerar på stolleriet.

Önskar samtidigt att fler skulle reagera och agera mer kraftfullt på den lönediskriminering och de pressade arbetsvillkor som är grunden till att det blir allt svårare att rekrytera. Vi har börjat jobba med tips* och idéer kring detta under arbetsnamnet #välfärdsjobb. Hör gärna av dig om du har exempel att dela med dig av!

Kanske närmar sig den tidpunkt då samhället inte längre kan räkna med att kvinnor ska subventionera de jobb som är så viktiga att det ropas samhällsfara så fort någon ens andas ordet strejk?

Nu ska jag börja redigera in stor intervju med Tiina Rosenberg av skickliga Åsa Secher.

En fröjd på fettisdagen!

xx/red Rönngren

*Bra att veta: För att garantera en offentlig granskning av makten finns ett starkt källskydd för uppgiftslämnare. I korthet innebär det att du har rätt att sprida information till journalister utan att bli straffad. Du har också rätt att vara anonym. För journalisten är det straffbart att röja en anonym källa och det är förbjudet för myndigheter att försöka ta reda på vem som lämnat informationen.

torsdag 16 februari 2012

Feminister mobiliserar för lön hela dagen

Om jag ska vara pessimistisk så tror jag att Feministiskt Perspektiv kommer att fortsätta ha lönegapet mellan kvinnor och män som stående bevakningsområde ett bra tag till. Gapet har inte minskat nämnvärt sedan 80-talet, fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt 4 400 kronor mindre än män varje månad. Det handlar inte småpengar och den politiska förändringsviljan är milt sagt sisådär.
Men just i dag känner jag ändå en viss optimism. Feminister mobiliserar och startar nya samarbeten – förra veckan presenterade fem kvinnodominerade fackförbund den gemensamma rapporten Hög tid för jämställda löner (Gudrun Schyman kommenterar i morgondagens nummer!) och så har vi det nya initiativet 15:51.

Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby, beskriver initiativet som historiskt. En rad feministiska organisationer, fackförbund och politiska kvinnoförbund har gått ihop i gruppen Lön hela dagen, som vill uppmärksamma att efter 15:51 jobbar kvinnor gratis. I dag illustrerade de sitt budskap på Sergels torg. Räkna med att vi kommer få höra mer från gruppen framöver.


xx/Redaktör Råghall

tisdag 14 februari 2012

Var finns den öppna debatten om kvinnohatet?

Det här med kvinnohat debatteras visst flitigt. Åtminstone hävdar Kaj Schueler det i gårdagens Svenska Dagbladet: "Alltsedan massmorden på Utøya har det pågått en viktig debatt om näthat, om hat mot invandrare, minoriteter och kvinnor. Den har varit granskande, öppen och stundtals passionerad."

Nu riskerar denna öppna debatt att stängas på grund av Maria Svelands artikel i DN, enligt Schueler, som inte tycker det är konstruktivt att koppla samman de som på ett belevat sätt använder samma argument mot invandrare, minoriteter och kvinnor med sådana som använder samma argument för att begå massmord.

Vad bra, tänker jag, att det finns en öppen, granskande och passionerad debatt om kvinnohatet! Undrar bara var den förs? Att det skulle förekomma något kvinnohat utanför invandrargrupper, alltså bland "svenska" män, förnekas ju av typ alla. Det är precis det som gör det så svårt för feminister och andra som jobbar mot våldet mot kvinnor att veta vilka män som är vilka. Inte minst med tanke på falska profeter som Göran Lindberg. Det enda som är säkert är att våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer, nationer och samhällsskikt.

Så den här debatten som höll på att öppna sig, avses möjligtvis vad SVT börjat syssla med, att ställa sd:are eller jämställdist mot antirasist eller feminist. Mot den fond av fridfull jämställdhet och jämlikhet som helst ska anses råda redan, åtminstone i den del av Sverige som omfattas av "svenskheten", framstår båda som extremister.

Nationalitet och sexualitet var, av förståeliga skäl, två centrala begrepp när Könspolitiska nyckeltexter släpptes och diskuterades av en panel med Ulla Manns och Maud Eduards, professorer i genusvetenskap, och David Tjeder, historieforskare. Mer om både bokreleasen och nyckeltexterna kan du läsa snart i Feministiskt Perspektiv. Knökfullt var det:


Faktum är att David Tjeder i paneldebatten om könspolitik förr, i dag och framöver, hävdade att den fria aborten numera är så ohotad att argumenteringen endast handlar om hur många veckor in i en graviditet kvinnan ska ha möjlighet att bestämma över sin kropp och hälsa. Den som läser Feministiskt Perspektiv vet dock att tongångarna trappats upp och att EU-trenden är att begränsa den fria aborträtten. Det globala svep vi gjorde förra året visar att denna rättighet absolut inte kan tas för given, ens när den väl uppnåtts.

Kaj Schueler hoppas att "debatten om hatet mot invandrare, minoriteter och kvinnor" ska fortsätta vara öppen och granskande. Jag hoppas att hatet ska sluta förnekas och viftas bort som gnäll så att debatten kan bli just öppen och granskande. Tack vare att Maria Sveland, med flera, är rakryggade nog att ta bladet från munnen finns det hopp.

xx/red Rönngren

måndag 13 februari 2012

Ny vecka, nya uppslag

Måndag på FemPers-redaktionen betyder redaktionsmöte. Alltid lika efterlängtat att bolla idéer och prata igenom tidigare och kommande nummer.

Det är ingen risk att uppslagen tryter, varje vecka blir det bara ännu mer tydligt varför det behövs en feministisk nyhetstidning! Att allt fler läsare börjar komma in med tips, önskemål om och förslag på sådant vi borde uppmärksamma är vi förstås extra glada för.

På kultursidan börjar Polen-planerna ta form. Stay tuned för att få läsa om vad vårt mest okända grannland har att bjuda på!

Härlig ny FemPersvecka!
Önskar

Redaktör Melkersson

lördag 11 februari 2012

Svelandeffekten

Det började bra och peakade i slutet av veckan. Maria Sveland skrev en text i Dagens Nyheter under rubriken Hatet som gör mig politiskt deprimerad vilken på mindre än ett dygn hade delats över 8 000 gånger bara från DN.se I texten refererade hon till vår kartläggning av #antifeminismen och inom ett dygn hade vi fått 50 nya prenumeranter – och de fortsätter att rulla in verkar det?

Sveland berättar själv om reaktionerna på texten i en kortintervju i veckans nummer av Feministiskt Perspektiv. Visst, sedvanliga hat- och hotbrev, men övervägande positiv respons av läsare som känt igen sig i hennes beskrivning av hur den politiska kartan stegvis har ritats om i såväl Sverige som Europa: rasism, antifeminism och islamofobi i en unken och utbredd kombo.

För er som är intresserade av hela vår kartläggning så finns den samlad under hashtaggen #antifeminism. Vi har valt att låsa upp några av texterna. Exempelvis Mattias Gardells analys av massmördaren Anders Behring Breiviks politiska kontext.

En sammanställning av alla texter hittar du här, men en så länge har endast prenumeranter tillgång till samtliga artiklar. Vi kommer också att fortsätta följa #antifeminismen under våren. Ett tråkigt jobb, men någon måste göra det.

Vi kommer också att förhålla oss mer systematiskt till de rena hoten. Det behövs en samlad bild av hur utbrett hatet och hoten faktiskt är, så från och med nu kommer vi att anmäla angrepp och hot som riktas mot enskilda personer i vår redaktion oavsett om de kommer som brev, mejl eller dyker upp i kommentarer.

Efter morden på Utøya har de flesta stora tidningarnas kommentatorsfält stramats upp, modererats eller stängts ner. Men de anonyma hoten dyker alltjämt upp på nätforum eller i bloggar. Vi fortsätter att hålla koll på hatet, hoten och trollen, men också på tidsandan, trenderna och uttrycken. Det är inget bra läge att titta bort.

Därför känns det extra kul att välkomna nya prenumeranter. Vi närmar oss den magiska 1500-gränsen, men vi är inte riktigt hemma och vi blir gärna fler än så. Som vi säger: Sörj ej - registrera er!

xx/redaktör bratt




onsdag 8 februari 2012

Överraskande perspektiv

Redaktionen har haft kära besök. Först var det V och E som tittade förbi av ren välvilja. Det blev lite prat om Stockholm stads personalpolitik och tips på intervjupersoner. Sedan slank forskarfeministen J in en stund. Hen hade läst Axess och konstaterat självmotsägelser och tunn is. Recension på gång...

Så kom det ett mejl från Inga-Lisa Sangregorio, en replik på förra veckans debatt om äldre kvinnors drickande, med ett nytt perspektiv. En välkommen överraskning, som snart kan läsas på vår opinionssida. Redaktionen gillar sådant. Det finns mycket att debattera. Välkomna med inlägg och tips hela tiden!

Vänner som inte har vägarna förbi kan alltid mejla...

/xx redaktör Rönngren och den sällsynt blomtomma redaktionshibiskusen


söndag 5 februari 2012

Fyll kalendariet inför 8:e mars!

Just nu planerar många grupper, organisationer, ja till och med institutioner, evenemang och happenings inför 8:e mars. Internationella kvinnodagen fyller hundra, hundraett eller hundratvå beroende på hur vi väljer att räkna. Historikern Ulla Wikander förklarade hur det hänger ihop förra året och föreslog då att firandet skulle äga rum i år.

De flesta uppmärksammade jubileet 2010 men de riktigt stora jubileumsaktiviteterna lyste med sin frånvaro: partiernas,  skolornas, de allmänbevakande mediernas, museernas, teatrarnas, forumen och förbundens. Aktiviteterna begränsades till enstaka seminarier eller uttalanden. Kanske blir det annorlunda i år? Kanske är det i år de stora aktörerna har valt att fira internationella kvinnodagens 100-årsjubileum?

För det kan väl inte vara så att alla institutioner gäspar när en av demokratins hörnstenar firar hundra år? Eller blir 2012 året då alla skolbarn grupparbetar kvinnor och mäns lika rättigheter, FN förbundet kampanjar över hela världen, EU har tema jämställdhet och teatrarna dramatiserar... 

Det kan väl inte vara så att man måste heta Strindberg, Linné eller Wallenberg för att få ett helt jubileumsår?

Kvinnorörelsen, i sin vidaste bemärkelse,  har en lång tradition av att lita till sig själv, göra själv. Så är det med största sannolikhet i år också. Demonstrationer, fester, seminarier, boksläpp och artiklar.

Vi är därför glada att ha fått upp vårt kalendarium i god tid innan 8:e mars och att de som prenumererar själva kan skriva in sina evenemang. Ju fler som anmäler vad som händer, desto helare bild av allt som faktisk äger rum denna vanligtvis smällkalla men fullbokade vinterdag.

I övrigt artar sig prenumerantstocken. 1394 betalade prenumerationer i veckan som gick. Men vi behöver alltjämt fler. Så mejla, dela, sprid, betala eller teckna en helårsprenumeration på Feministiskt Perspektiv och få direkt tillgång till de över 2000 artiklar som redan samlats i tidningens arkiv. Och tack alla ni som betalat, delat, tjatat och medverkat till att tidningen finns – det är tydligt att vi behövs!

xx/redaktör Bratt

torsdag 2 februari 2012

#sexism och #homoriot – uppmaning till kamp!

"Tror du att Sverige är jämställt? Då bör du kolla in SCB:s statistiska årsbok för 2012. Löner, obetalt arbete..." twittrade Sveriges Kvinnolobby i morse. Jag blev lite sugen – statistik kan vara spännande – men sparade den omfattande pdf:en för att grotta ner mig i vid senare tillfälle.

Den som på ett snabbare sätt vill skaffa sig en bild av ojämlikhetens Sverige kan med fördel knappa in hashtaggarna #homoriot eller #sexism på Twitter (eller den spanska varianten #micromachismos som FemPers skrev om nyligen). En behöver inte ha ett eget konto för att kolla vad som skrivs. Twitter må vara en liten värld för sig, men emellanåt startas det där initiativ som känns oerhört angelägna och viktiga. Det flödar av berättelser, reaktioner, känslor och tankar.

Min egen känsla efter att ha fastnat i tråden #homoriot är fuck you heteronormen! och en stor dos pepp att fortsätta kämpa mot skittråkiga, skitfarliga, skitjobbiga hetero- och könsnormer som förstör så mycket och stympar så många av oss.

xx/redaktör Råghall

tisdag 31 januari 2012

När idéerna rullar in

Gårdagens redaktionsmöte. Diskussion om senaste numret. Om hur mycket jobb det blir mot slutet av produktionen. Om klurigare rutiner och sparade krafter. Och framför allt – nya idéer. Med ett feministiskt perspektiv på nyheter blir det ingen brist på idéer. Det händer helt enkelt inte.

Däremot diskussioner. Om vad det innebär att publicera en intervju med Pelle Billing. En slags legitimering? Eller en självklarhet att en som pekas ut som företrädare för en antifeministisk rörelse får komma till tals? Eller både och?

Allt kan inte sägas i varje artikel, men sammantaget ska nyanserna bli tydliga. Ambitionen att vara en plattform för inomfeministisk debatt förpliktigar. Och diskussionerna ska inte stanna på redaktionen – även om inget står still här. Kommentera, kritisera, debattera! Låt dig glädjas, störas, frustreras och reagera!

Nästa inlägg på opinion är skakande läsning. Det handlar om en kvinnofolksjukdom som dödar och om vilken kunskaperna är kusligt bristfälliga – även inom vården.

Håll utkik!

xx/redaktör Rönngren...








 ...som hängt efter Stefan Löfven, med fackliga och nordiska kolleger, i dag...




söndag 29 januari 2012

Besöksrekord och prenumerationskris!?

Vi visste det. De allra flesta prenumerationer löpte ut i december och därmed skulle rundningen av året komma att utgöra ett kritiskt läge: hur många skulle betala sin faktura trots att den kommer i mejlen och trots att det är betalning för en tidning på nätet?

Vi är inte bara den första feministiska nyhetstidningen i Sverige, vi är också en av de första (den andra, närmare bestämt) prenumererade webbtidningarna. Därtill har vi startat med endast prenumerationsintäkter och ideella resurser i botten.

Många av våra prenumeranter är både medarbetare och prenumeranter. Jag själv till exempel. Jag har en egen prenumeration och så har jag givit bort två; en till Nyamko Sabuni och en till Håkan Juholt. Nu får jag nog ge bort en till Stefan Löfven. Max fem prenumerationer får man ge bort - sedan räknas de inte in i statistiken som ligger till grund för presstödet.

Den senaste månaden har vi haft besöksrekord. Det var avslöjandet om den sexistiska tränaren i FBC Engelholm som gav upphov till över 14 000 besök på en dag. Räkneverket över januari har inte tickat klart riktigt ännu, men vi närmar oss 30 000 besök. Samtidigt har vi alltså bara 1 300 betalande prenumeranter den här veckan. Det är något av en paradox.

Det är bara en tidsfråga innan abonnemang på webbtidningar är ett utbrett fenomen. Visst finns det mycket att läsa gratis på nätet. Men antingen är det rent opinionsmaterial, såsom bloggar och intresseinlägg, eller också är det de prenumerations- eller annonsfinansierade papperstidningarna som lägger ut sitt material gratis på nätet. Då har någon annan betalat.

Härom dagen såg jag ett tweet i vår feed som frågade varför våra angelägna artiklar fanns bakom en betalvägg? Fick god lust att svara ”för att kvinnor utför nog med obetalt arbete redan”. Men det vore att försvåra ett enkelt faktum: journalistik kostar pengar. Vi subventionerar ändå gediget journalistiskt arbete genom att dela våra inkomster mellan många journalister och hålla oss med relativt låga löner och arvoden.

Vi har också beslutat att ligga kvar på det mycket låga prenumerationspriset så att de som har ont om pengar också ska kunna prenumerera på vårt angelägna material. Men vi kan inte jobba gratis bara för att vårt material är angeläget.

Vi förhåller oss till friheten på nätet genom att hålla opinionsmaterial och särskilt angelägna artiklar upplåsta. Det kostar helt enkelt inte att tycka, och med den höga tillgången till datorer och nät i Sverige kan nästan alla som vill tycka till på nätet. Det är bra.

Genom en enkät vi genomförde strax för jul framgår också att många tycker att det är svårt att tillgodogöra sig material på nätet. Vi befinner oss i en brytningstid. I sanningens namn sitter väl ingen och läser 30 artiklar på nätet på en gång. Några läser i telefonen, enstaka på läsplattor, en del skriver ut och alla läser någon artikel i datorn när nyhetsbrevet kommer. Ingen läser heller alla artiklar i en papperstidning. Graden av angelägenhet skapar helt enkelt ett slags stress.

Fördelen med en webbtidning är att allt material ligger kvar. Ur ett feministiskt perspektiv är detta unikt och nyskapande. För en gångs skull skapas ett feministiskt arkiv. Något som varit kvinnorörelsens blinda fläck. Det har varit si och så med dokumentationen vilket har att göra med att allt arbete har skett ideellt i alla tider.

Feministiskt Perspektiv kan aldrig fungera ideellt. Det kan ingen veckotidning med journalistiska ambitioner. Det är därför vi är presstödsbaserade. 

I dagsläget har vi 1 300 betalande prenumeranter. Det räcker varken i sig eller till presstöd. Minst 1500 betalande prenumeranter krävs för att erhålla den lägsta nivån av presstöd. Nästa nivå gäller 2000 prenumeranter. Den nivån nådde vi i fjol. Upplagan mäts i snitt över året så hur stor den blir i år kan vi inte sia om förrän i juni tidigast. Klart är dock att det är för få som har betalat för att utgivningen ska vara säkrad på sikt.

Vi möts just nu alltså av dubbla signaler: Många nya följare på twitter, på Facebook, på bloggen och på den öppna delen av Feministiskt Perspektiv. Glada tillrop, stöd, tips, genomslag och dunkar i ryggen. Samtidigt är upplagan alltså farligt låg. Vi måste helt enkelt bli fler!

Så tune in: Blogga, twittra, mejla, dela och tjata - och betala! Det behövs en feministisk pressröst, ett feministiskt arkiv och en feministisk arena för debatter och evenemang.

Och tack till alla er som faktiskt har betalat. Och ursäkta om det slinker igenom påminnelser och utrop trots att räkningen redan är reglerad. Vi jobbar ikapp så fort vi kan.

xx/anna-klara

torsdag 26 januari 2012

Härliga redaktion

Lugnet före stormen. Detta existerar inte på vår redaktion. Det stormar alltid, men det är härliga stormar som vi själva styr över. Parallellt med magdans, musik och luftboxning, smattrar vi på våra tagentbord. Vi förhäver oss.
Paula sitter  och sliter med kulturnyheter: Karin har just sagt att hon tycker det är kul att skriva sport. Indviden som behärskar alla områden. Hon är välkommen känner jag. Mycket välkommen.

 Själv inväntar jag svar från Susanna Hedenborg, genusvetare från Malmö universitet som kommer att kommentera innebandyskandalen från ett samhällsperspektiv.

Morgondagens tidning bjuder på mycket smaskens. Mumma. Vi arbetar från olika håll med press och understöd för att ge er läsare en så seriös nyhetstidning det bara går.

Själv lyssnade jag på Radio 1 program om feminismen och väljer att inte uttala mig. Ännu.
Kram på er alla filurer. Återkommer snart.
Sportredaktör Ali

onsdag 25 januari 2012

Inte bara Stockholm

Ingen har väl missat nyheten som FemPers släppte i går? Vi kommer att fortsätta hålla koll på hur det står till med jämställdheten och rättvisan inom idrotten, var så säkra. 

Annars jobbar vi för fullt med ett nytt innehållsrikt och tänkvärt nummer. Redan nu kan jag avslöja att det kommer en – om inte flera – nyheter norrifrån. Det gläder mig. Vår ambition är att presentera nyheter från alla håll och kanter. Men att redaktionen till stor del är baserad i Stockholm sätter förstås sina avtryck.

Därför blir vi alldeles särskilt glada om ni tipsar oss om saker att skriva om som inte har anknytning till Stockholm! Jag vet att det finns tusentals feminister som engagerar sig, grubblar, kämpar och gör modiga, smarta saker runt om i Sverige och i världen. Mejla oss! Kanske vet ni något vi borde granska, en lokal händelse vi borde lyfta upp eller något positivt/negativt/intressant vi borde skriva om. Ett tips är alltid bättre än inget tips. Mejla oss på red@feministisktperspektiv.se

Självklart blir vi även glada för Stockholmstips.

xx/redaktör Råghall

onsdag 18 januari 2012

Inga fler tvångssteriliseringar!

I morse samlades kring 400 personer på Mynttorget i Stockholm för att demonstrera mot tvångssteriliseringar. Delar av FemPers redaktion hade letat sig dit i den råa morgonkylan. När vi kom gående från tunnelbanan spred sig i mig en varm känsla då jag såg regnbågsflaggorna och skaran människor – av alla kön, allt från folkpartister till anarkister, med hundar och barn och plakat – stå samlade. En skara som sa: nu är det nog!

Själva sakfrågan – att Sverige fortfarande tvingar människor att sterilisera sig – gör mig så förbannad och ledsen att jag har svårt att formulera något vettigt om det. Sådana gånger är det lyx att få gå på demonstration. Känner stor tacksamhet gentemot alla människor och organisationer som kämpar och driver på för att också transpersoner ska erkännas mänskliga rättigheter. Många av dessa kämpar var där i dag. Någon kristdemokrat såg jag dock inte till. Förstår de vad deras snäva världsbild ställer till med?

Den sista som greppade mikrofonen på Mynttorget innan demonstrationen upplöstes var Warren Kunce, som höll ett brandtal och samtidigt illustrerade sitt budskap genom att klä av sig. Det var nog inte bara RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund som blev rörd till tårar av framförandet, som du kan läsa i sin helhet på Kom Ut-bloggen.

Glöm nu inte att det hålls demonstrationer i flera städer de kommande dagarna. I Luleå (i dag!), Göteborg, Uppsala och Malmö.

Och du kan fortfarande skriva på uppropet som snart ska överlämnas till Fredrik Reinfeldt.

xx/redaktör Råghall

måndag 16 januari 2012

Eufori och ovisshet


"Jag är så glad att jag är feminist!" utropade sportredaktören spontant när vi skålade för att fira hur bra hon lyft frågan om sexismen inom idrottsrörelsen som samhällsproblem. Utan att blinka utmanade hon riksidrottsbasens strutsattityd på bästa sändningstid i fredagens Aktuellt

Avslöjandet om innebandytränarens sexistiska träningsmetoder för ett P14-lag i Ängelholm gav enormt eko, toppnoteringar i läsarstatistiken och det har twittrats och bloggats om Feministiskt Perspektiv som aldrig förr. En nästan euforisk känsla. 


Nu när sexismen fanns nedtecknad för alla att se, svart på vitt, kunde den diskuteras på allvar. Det är hoppingivande. Kritiken blir så klart svår att avfärda för alla som säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, men visat liten beredskap att arbeta praktisk och uthålligt för att nå målet.  

Hur ta vara på detta och ytterligare lyfta diskussionen från det enskilda fallet? Hur få genomslag också för alla väl genomarbetade artiklar om antifeminismen som dominerade förra numret i övrigt? Det är sådant vi pratar om på redaktionen just nu. För tänk om vi kan skapa förståelse för att det går att både älska sport och hata sexism? Tänk om sportälskande kvinnors plats i sportens värld blir så självklar att sexisterna faktiskt blir harmlösa?

Feministiskt Perspektivs sportavdelning är redan en liten fristad med vasst utåtriktad udd. Men samtidigt som glada tillrop och erkännanden strömmar in från storheter som Pia Sundhage och Bettan Andersson lever vi i ovisshet. Fortfarande vet vi inte hur många som tänker förlänga sin prenumeration. Det vet vi först på fredag, då betalningstiden för förnyelser löper ut för den första stora grupp av prenumeranter som gjorde lanseringen av tidningen möjlig för ett drygt år sedan. 

Vi behöver både er och fler, så berätta gärna om oss. Skulle sedan alla som följer oss på Facebook också teckna en prenumeration finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma. Så känns det en dag som denna. Rafflande och riktigt, riktigt bra!
/Redaktör Rönngren


torsdag 12 januari 2012

Feminister har roligare

Ja det tror jag!
 Vi skrattar, debatterar, gråter, kämpar och älskar. Vi har inte valt att delta i något könskrig.  Men däremot har vi alltid gjort motstånd mot förtrycket. Att vi misshandlas, mördas, våldtas är en verklighet vi kvinnor lever i vare sig vi vill eller inte. I kampen vävs vi samman. Vi kanske inte alltid delar samma väg till förändring, men vi har samma mål.  

Skrattet. Vi skrattar så vi viker oss dubbla här på redaktionen. Inte minst när vi googlar vad våra antagonister kallar oss på nätet. Det är en salig massa vill jag lova. Men kärt barn har många namn.

Torsdagar är kämpiga, vi sliter vårt hår. Hets, hets, hets. Men vi är trygga här. Ingen sexism, rasism. Inga knivar i ryggarna på varandra. Det är sant. Tänk er, vi kan samsas.
Passa er världen. Skrattet kanske smittar.
Ali som har kramp i twitterarmen

Veckans förlossning har börjat

Kulturredaktör Melkersson sprutade just ner sig själv med handsprit, vilket sedemera stänktes på utrikesredaktören Rönngren som i sin tur fick en automatisk tanke och trodde det var spott. Ja...ungefär så har vi det.
Själv sitter jag och gnuggar rumpa, för att det kliar av mina alltför varma trosor.
Men, men , en tidning kommer att levereras i morgon och vårt scoop som jag har felaviserat på twitter och facebook dundrar ner som en som en mäktig frispark rätt i klykan kl 7.00.
 Ett fett nr med massa matnyttigt för feminister, ickefeminister och framför allt om feministhatare. Kampkramar från redaktionen. I morgon föds första dubbelnumret 2012.
Sportredaktör Ali

Vad är det som provocerar?

Häromdagen blev jag introducerad till en äldre kvinna av en gemensam bekant. Kvinnan frågade vad jag sysslade med. Jag skriver för en tidning som heter Feministiskt Perspektiv, svarade jag, känner du till den?

Hon svarade inte på min fråga utan startade en utläggning om att hon minsann aldrig haft några problem i livet, hon hade lyckats ta sig fram bra och hade inte haft några som helst bekymmer av att vara kvinna – fick jag veta – visst var hon för att kvinnor och män skulle ha lika lön, men i stort var "det där" inget hon hade brytt sig om. Punkt.

Efteråt har jag tänkt på hur starkt hon reagerade på f-ordet (är ganska säker på att det var det som triggade igång hennes utlägg). Vad är det med feminism som provocerar så?

Delvis handlar det nog om feminismernas anspråk på att synliggöra maktordningar mitt ibland oss, ifrågasätta mönster och förändra ojämlikheter. Det är sådant som Feministiskt Perspektiv sysslar med. Vi gräver där vi står, belyser orättvisor och skevheter i stort och smått. Till skillnad från kvinnan jag mötte ser jag inte feminism som något jobbigt, störande, utpekande – utan som ett sätt att nå en värld där så många som möjligt kan ta sig fram i livet utan bekymmer, diskriminering eller förtryck.

xx/Råghall

Ps. I morgon smäller det – nytt nummer och inte vilket nummer som helst. Håll utkik!

tisdag 10 januari 2012

I väntans tider

Hohoho, und so weiter. Snön smälter vit från taken, endast kulturredaktörn är vaken. Nåväl, en sanning med modifikation, förstås. Och det inte bara för att FemPers-redaktionen naturligtvis är medveten om att det finns en värld norr om Södermalm, där snön förmodligen ligger kvar snyggt och prydligt på både tak och grenar och en hel rad andra väl valda vintriga ställen.

Utan framför allt för att kvällens raffel är att andra delar av redaktionen bränner midnattsoljan av långt mer giltiga skäl än nämnda kulturredaktörs (dvs. teknikbekymmer, bulimisk kulturkonsumtion, lite rödvinsdrickande, allmänt prokrastineringsbeteende - kort sagt det ständiga arbetet med att vara en total parodi på sig själv).

På fredag, govänner, kommer nämligen FemPers starta publiceringsåret 2012 med ett tvättäkta scoop. I detta nu sitter flitiga redaktionsmedlemmar och lägger sista handen vid den text som förhoppningsvis kommer att ruska om valda delar av samhällskroppen.

Vad det gäller? Nix, inte ett ord kommer att yppas via detta klibbiga tangentbord. Allt jag kan säga är att det kommer att bli oväsen av bästa slag. Och glöm inte var ni läste det först.

xx /Melkersson

måndag 9 januari 2012

Nytt år nya tag!

Åter efter välbehövligt juluppehåll. De flesta i redaktionen hade lyckats hålla sig borta från arbete relativt väl, vilket får ses som en prövning. Vi vill ju alla så mycket att vi nästan höll på att glömma bort att fira ettårsdagen. Tur att Lisa fixat fint fika så vi kunde utbringa ett leve.


Prioriteringar för närmsta numret är nu fastlagda. Det blir ånyo ett dubbelnummer. Ett – utan att avslöja för mycket – på många sätt avslöjande nummer. Vi är på gång kära läsare. Redaktörer sitter och knattrar på tangentborden, varvar tupplurar med att bearbeta feministiska scoop. 

Välkomna att följa med oss ett år till. Hurra!

xx/red