Eufori och ovisshet

"Jag är så glad att jag är feminist!" utropade sportredaktören spontant när vi skålade för att fira hur bra hon lyft frågan om sexismen inom idrottsrörelsen som samhällsproblem. Utan att blinka utmanade hon riksidrottsbasens strutsattityd på bästa sändningstid i fredagens Aktuellt. 

Avslöjandet om innebandytränarens sexistiska träningsmetoder för ett P14-lag i Ängelholm gav enormt eko, toppnoteringar i läsarstatistiken och det har twittrats och bloggats om Feministiskt Perspektiv som aldrig förr. En nästan euforisk känsla. 

Nu när sexismen fanns nedtecknad för alla att se, svart på vitt, kunde den diskuteras på allvar. Det är hoppingivande. Kritiken blir så klart svår att avfärda för alla som säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, men visat liten beredskap att arbeta praktisk och uthålligt för att nå målet.  

Hur ta vara på detta och ytterligare lyfta diskussionen från det enskilda fallet? Hur få genomslag också för alla väl genomarbetade artiklar om antifeminismen som dominerade förra numret i övrigt? Det är sådant vi pratar om på redaktionen just nu. För tänk om vi kan skapa förståelse för att det går att både älska sport och hata sexism? Tänk om sportälskande kvinnors plats i sportens värld blir så självklar att sexisterna faktiskt blir harmlösa?

Feministiskt Perspektivs sportavdelning är redan en liten fristad med vasst utåtriktad udd. Men samtidigt som glada tillrop och erkännanden strömmar in från storheter som Pia Sundhage och Bettan Andersson lever vi i ovisshet. Fortfarande vet vi inte hur många som tänker förlänga sin prenumeration. Det vet vi först på fredag, då betalningstiden för förnyelser löper ut för den första stora grupp av prenumeranter som gjorde lanseringen av tidningen möjlig för ett drygt år sedan. 

Vi behöver både er och fler, så berätta gärna om oss. Skulle sedan alla som följer oss på Facebook också teckna en prenumeration finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma. Så känns det en dag som denna. Rafflande och riktigt, riktigt bra!

/Redaktör Rönngren

I väntans tider

Hohoho, und so weiter. Snön smälter vit från taken, endast kulturredaktörn är vaken. Nåväl, en sanning med modifikation, förstås. Och det inte bara för att FemPers-redaktionen naturligtvis är medveten om att det finns en värld norr om Södermalm, där snön förmodligen ligger kvar snyggt och prydligt på både tak och grenar och en hel rad andra väl valda vintriga ställen.

Utan framför allt för att kvällens raffel är att andra delar av redaktionen bränner midnattsoljan av långt mer giltiga skäl än nämnda kulturredaktörs (dvs. teknikbekymmer, bulimisk kulturkonsumtion, lite rödvinsdrickande, allmänt prokrastineringsbeteende - kort sagt det ständiga arbetet med att vara en total parodi på sig själv).

På fredag, govänner, kommer nämligen FemPers starta publiceringsåret 2012 med ett tvättäkta scoop. I detta nu sitter flitiga redaktionsmedlemmar och lägger sista handen vid den text som förhoppningsvis kommer att ruska om valda delar av samhällskroppen.

Vad det gäller? Nix, inte ett ord kommer att yppas via detta klibbiga tangentbord. Allt jag kan säga är att det kommer att bli oväsen av bästa slag. Och glöm inte var ni läste det först.

xx /Melkersson