Jag hade glömt vilken bra kaféstad Göteborg är. Men idag fikajobbar jag mig genom staden mellan uppdragen. Gamla Junggrens med sitt fyrtiotalsmurr skulle platsa i vilken Lonely Planet som helst under kategorin "ursprungligt och urgöteborgskt". Här har varken inredning, matsedel eller klientel förändrats sen jag ventilerade min tonårsangst här under slutet av 80-talet.
Med en ägg- och sillmacka på tallriken betraktar jag de naivistiska väggmålningarna och hör en vimsig gammal dam beställa "det vanliga" och bemötas med vänliga omsorger. Det får mig att känna mig osedvanligt vänligt inställd till min gamla hemstad.
Och inte minskar den känslan när jag går den korta vägen till Göteborgs stadsteater, under uppväxten min absoluta favoritplats på jorden. Nu åker jag upp till Studion och möter kollektivföreställningen Crime Scenes ensemble. Föreställningen handlar om kön, normer och just - kollektivet. Utan manus men med givna förutsättningar har ensemblen improviserat fram en föreställning med fem kvinnor som varken dör, gråter, mår dåligt eller pratar om moderskap eller olycklig kärlek.
Herregud, kan det verkligen vara möjligt! Tänker jag och ser fram emot premiären imorgon kväll. FemPers läsare kommer förstås få en fullständig rapport om såväl uppsättning som intervju. Själv fikar jag vidare. Nu på gamla Palays, en gång tantfiket numer ett, nu med rättigheter och en inredning där - tjaa... Art deco möter nybrutalism? Eller nåt? Förvånansvärt trivsamt är det hur som helst.
xx /redaktör Melkersson
men var det inte på Palays som Jenny Wrangborg jobbade? känns inte lika trivsamt då.
SvaraRadera