Vi visste det. De allra flesta prenumerationer löpte ut i december och därmed skulle rundningen av året komma att utgöra ett kritiskt läge: hur många skulle betala sin faktura trots att den kommer i mejlen och trots att det är betalning för en tidning på nätet?
Vi är inte bara den första feministiska nyhetstidningen i Sverige, vi är också en av de första (den andra, närmare bestämt) prenumererade webbtidningarna. Därtill har vi startat med endast prenumerationsintäkter och ideella resurser i botten.
Många av våra prenumeranter är både medarbetare och prenumeranter. Jag själv till exempel. Jag har en egen prenumeration och så har jag givit bort två; en till Nyamko Sabuni och en till Håkan Juholt. Nu får jag nog ge bort en till Stefan Löfven. Max fem prenumerationer får man ge bort - sedan räknas de inte in i statistiken som ligger till grund för presstödet.
Den senaste månaden har vi haft besöksrekord. Det var avslöjandet om den sexistiska tränaren i FBC Engelholm som gav upphov till över 14 000 besök på en dag. Räkneverket över januari har inte tickat klart riktigt ännu, men vi närmar oss 30 000 besök. Samtidigt har vi alltså bara 1 300 betalande prenumeranter den här veckan. Det är något av en paradox.
Det är bara en tidsfråga innan abonnemang på webbtidningar är ett utbrett fenomen. Visst finns det mycket att läsa gratis på nätet. Men antingen är det rent opinionsmaterial, såsom bloggar och intresseinlägg, eller också är det de prenumerations- eller annonsfinansierade papperstidningarna som lägger ut sitt material gratis på nätet. Då har någon annan betalat.
Härom dagen såg jag ett tweet i
vår feed som frågade varför våra angelägna artiklar fanns bakom en betalvägg? Fick god lust att svara ”för att kvinnor utför nog med obetalt arbete redan”. Men det vore att försvåra ett enkelt faktum: journalistik kostar pengar. Vi subventionerar ändå gediget journalistiskt arbete genom att dela våra inkomster mellan många journalister och hålla oss med relativt låga löner och arvoden.
Vi har också beslutat att ligga kvar på det
mycket låga prenumerationspriset så att de som har ont om pengar också ska kunna prenumerera på vårt angelägna material. Men vi kan inte jobba gratis bara för att vårt material är angeläget.
Vi förhåller oss till friheten på nätet genom att hålla opinionsmaterial och särskilt angelägna artiklar upplåsta. Det kostar helt enkelt inte att tycka, och med den höga tillgången till datorer och nät i Sverige kan nästan alla som vill tycka till på nätet. Det är bra.
Genom en enkät vi genomförde strax för jul framgår också att många tycker att det är svårt att tillgodogöra sig material på nätet. Vi befinner oss i en brytningstid. I sanningens namn sitter väl ingen och läser 30 artiklar på nätet på en gång. Några läser i telefonen, enstaka på läsplattor, en del skriver ut och alla läser någon artikel i datorn när nyhetsbrevet kommer. Ingen läser heller alla artiklar i en papperstidning. Graden av angelägenhet skapar helt enkelt ett slags stress.
Fördelen med en webbtidning är att allt material ligger kvar. Ur ett feministiskt perspektiv är detta unikt och nyskapande. För en gångs skull skapas ett feministiskt arkiv. Något som varit kvinnorörelsens blinda fläck. Det har varit si och så med dokumentationen vilket har att göra med att allt arbete har skett ideellt i alla tider.
Feministiskt Perspektiv kan aldrig fungera ideellt. Det kan ingen veckotidning med journalistiska ambitioner. Det är därför vi är presstödsbaserade.
I dagsläget har vi 1 300 betalande prenumeranter. Det räcker varken i sig eller till presstöd. Minst 1500 betalande prenumeranter krävs för att erhålla den lägsta nivån av presstöd. Nästa nivå gäller 2000 prenumeranter. Den nivån nådde vi i fjol. Upplagan mäts i snitt över året så hur stor den blir i år kan vi inte sia om förrän i juni tidigast. Klart är dock att det är för få som har betalat för att utgivningen ska vara säkrad på sikt.
Vi möts just nu alltså av dubbla signaler: Många nya följare på twitter, på Facebook, på bloggen och på den öppna delen av
Feministiskt Perspektiv. Glada tillrop, stöd, tips, genomslag och dunkar i ryggen. Samtidigt är upplagan alltså farligt låg. Vi måste helt enkelt bli fler!
Så tune in: Blogga, twittra, mejla, dela och tjata - och betala! Det behövs en feministisk pressröst, ett feministiskt arkiv och en feministisk arena för debatter och evenemang.
Och tack till alla er som faktiskt har betalat. Och ursäkta om det slinker igenom påminnelser och utrop trots att räkningen redan är reglerad. Vi jobbar ikapp så fort vi kan.
xx/anna-klara
