Jaha. Tokhyllade Spöksonaten på Dramaten var ju en omtumlande upplevelse - på helt fel sätt. Sällan har jag varit så intensivt, närmast panikslaget, medveten om varje minut av mitt liv som rann iväg för att aldrig komma tillbaka.
Jag hade en vag baktanke om att kanske skriva en senkommen reflektion i FemPers om Mats Eks piggt genusneutrala rollsättning. Dessvärre var det mest intressanta med den att den inte spelade någon som helst roll. För utan en sammanhållen idé eller tanke om vad som ska berättas är det nämligen helt oväsentligt om kvinnor spelar män och män kvinnor.
Och det är ju på något sätt uppiggande mitt i eländet. För levererad i ett sådant här sammanhang av hopplöst mossig och intetsägande Dramaaaaaten-teater, kanske vi vågar hoppas att den insikten kan få fäste i fler teaterskapare. Det blir så tydligt: en människas biologiska kön spelar ingen som helst roll för den roll hen ska gestalta.
Det kan bli alldeles förkrossande urtråkigt i alla fall.
xx/redaktör Melkersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar