Den farliga koncentrationen i mitten

Sedan ett par veckor rasar debatten i kölvattnet efter Maria Svelands text Hatet som gör mig politiskt deprimerad. Vi har skrivit om det tidigare här på bloggen och i tidningen eftersom texten genererade så mycket uppmuntran, pepp och  prenumeranter. Jag har också lagt mig i debatten i Dagens Nyheter (nej, det var inte jag som satte rubriken).

Katarina Rosengren Falk har belyst reaktionerna efter Svelands text i Feministiskt Perspektiv. Hur skuldbördan på ett märkligt sätt flyttar från de som hatar till de hatade. Mycket intressant.

Sedan dess har det antifeministiska bloggmaskineriet malt på ytterligare ett varv – från de anonymas skuggland och ut i spalterna. Det mest omtalade inlägget mot Sveland är en debattartikel i Aftonbladet signerad av socialminister Göran Hägglund. Under rubriken Medievänstern förgiftar det politiska samtalet tar han till (på ett felaktigt vis enligt vissa) den amerikanska författaren Mike Godwins modell i vilken man på ett försåtligt sätt slänger in Adolf Hitler i debatten – och därmed bevisar att man har slut på argument.

Hitler är i den aktuella kontexten är massmördaren Anders Behring Breivik, numera relativiserad som ABB i det sociala mediet twitter, och lockar uppenbarligen fram dem som vill hävda sin rätt att fortsätta ogilla feminister och muslimer oemotsagda.

Men för att känna sig personligen påhoppad på det viset måste man läsa uppsåtligen dåligt. Ingen har satt likhetstecken mellan socialministern och Anders Behring Breivik. Inte heller mellan Anders Behring Breivik och de som bloggar i eget namn.

Resonerar man så har man uppenbarligen större fördelar av att upprätthålla polariseringen i debatten än rågången mellan skuggvarelserna utan namn i bloggosfären.

Återstår den avskalade varningen: det tycks finnas ett påtagligt samband mellan en stark koncentration i den politiska mitten och ökande hat och intolerans i den politiska periferin.

Vad vinner man då på att vifta bort de underbyggda varningstecknen från alla Europas hörn, senast presenterade i Magnus Lintons omtalade nya bok De Hatade? Man slipper ta ansvar. Man kan fortsätta tjocka ihop sig i den politiska mitten och låtsas bli förvånad nästa gång det smäller på en flyktingförläggning eller ett politiskt möte.

Eller gör man som Göran Hägglunds politiska sekretariat, och förstärker de ”kulturkonservativa” dragen för att kunna fortsätta verka i den politiska ytterkanten och därmed överleva i en i övrigt tjock politiska massa. (För övrigt samma sekretariat som inte allt för länge sedan lanserade begreppet Veklighetens folk som en antites till ”kulturvänstern och feministerna”. )

I helgen blev jag beskriven som fundamentalistisk och tokfeminist, gravt narcissistisk patient, kommunistdiktatur, tokstollevänster och extremistfeminist i en och samma artikel. Av en anonym bloggare? Nej, en psykiater, tidigare överläkare och chef på Psykakuten vid S:t Görans Sjukhus i Stockholm. Han påstod sig vilja ha en saklig diskussion. Följer man kommentarerna på hans artikel kan man/han själv se vilken grad av saklighet som uppstår efter ett sådant inlägg. En sak är i alla fall säker. Det är ingen psykiater man kan rekommendera någon som är politiskt deprimerad!

Syftet med vår kartläggning, under taggen #antifeminism, var att lysa in i de sociala mediernas ideologiska mörker för att göra fler uppmärksamma på vad som händer där och på vilket sätt det drabbar offentliga feminister. Och det var intressant att se vilka som började röra på sig när vi satte på ljuset. Men den talande tystnaden från den politiska mittfåran är alltjämt mer skrämmande.

Nu är det ny vecka, nytt nummer och andra vrår att lysa upp!

xx/redaktör bratt

ps: glöm inte att registrera evenemang inför 8:e mars i kalendariet. ds

Fett material under framställning

Desto magrare i offentlig sektor. Södersjukhuset har tydligen inget att locka kompetenta sjuksköterskor med längre så de försöker framställa sig som en glamourarbetsplats. Många har reagerat på annonsen som efterfrågar TV-seriesnygga sommarvikarier. Ingen djupare tanke bakom, säger den ansvarige. Bra att mainstream-medierna reagerar på stolleriet.

Önskar samtidigt att fler skulle reagera och agera mer kraftfullt på den lönediskriminering och de pressade arbetsvillkor som är grunden till att det blir allt svårare att rekrytera. Vi har börjat jobba med tips* och idéer kring detta under arbetsnamnet #välfärdsjobb. Hör gärna av dig om du har exempel att dela med dig av!

Kanske närmar sig den tidpunkt då samhället inte längre kan räkna med att kvinnor ska subventionera de jobb som är så viktiga att det ropas samhällsfara så fort någon ens andas ordet strejk?

Nu ska jag börja redigera in stor intervju med Tiina Rosenberg av skickliga Åsa Secher.

En fröjd på fettisdagen!

xx/red Rönngren

*Bra att veta: För att garantera en offentlig granskning av makten finns ett starkt källskydd för uppgiftslämnare. I korthet innebär det att du har rätt att sprida information till journalister utan att bli straffad. Du har också rätt att vara anonym. För journalisten är det straffbart att röja en anonym källa och det är förbjudet för myndigheter att försöka ta reda på vem som lämnat informationen.

Feminister mobiliserar för lön hela dagen

Om jag ska vara pessimistisk så tror jag att Feministiskt Perspektiv kommer att fortsätta ha lönegapet mellan kvinnor och män som stående bevakningsområde ett bra tag till. Gapet har inte minskat nämnvärt sedan 80-talet, fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt 4 400 kronor mindre än män varje månad. Det handlar inte småpengar och den politiska förändringsviljan är milt sagt sisådär.
Men just i dag känner jag ändå en viss optimism. Feminister mobiliserar och startar nya samarbeten – förra veckan presenterade fem kvinnodominerade fackförbund den gemensamma rapporten Hög tid för jämställda löner (Gudrun Schyman kommenterar i morgondagens nummer!) och så har vi det nya initiativet 15:51.

Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby, beskriver initiativet som historiskt. En rad feministiska organisationer, fackförbund och politiska kvinnoförbund har gått ihop i gruppen Lön hela dagen, som vill uppmärksamma att efter 15:51 jobbar kvinnor gratis. I dag illustrerade de sitt budskap på Sergels torg. Räkna med att vi kommer få höra mer från gruppen framöver.


xx/Redaktör Råghall

Var finns den öppna debatten om kvinnohatet?

Det här med kvinnohat debatteras visst flitigt. Åtminstone hävdar Kaj Schueler det i gårdagens Svenska Dagbladet: "Alltsedan massmorden på Utøya har det pågått en viktig debatt om näthat, om hat mot invandrare, minoriteter och kvinnor. Den har varit granskande, öppen och stundtals passionerad."

Nu riskerar denna öppna debatt att stängas på grund av Maria Svelands artikel i DN, enligt Schueler, som inte tycker det är konstruktivt att koppla samman de som på ett belevat sätt använder samma argument mot invandrare, minoriteter och kvinnor med sådana som använder samma argument för att begå massmord.

Vad bra, tänker jag, att det finns en öppen, granskande och passionerad debatt om kvinnohatet! Undrar bara var den förs? Att det skulle förekomma något kvinnohat utanför invandrargrupper, alltså bland "svenska" män, förnekas ju av typ alla. Det är precis det som gör det så svårt för feminister och andra som jobbar mot våldet mot kvinnor att veta vilka män som är vilka. Inte minst med tanke på falska profeter som Göran Lindberg. Det enda som är säkert är att våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer, nationer och samhällsskikt.

Så den här debatten som höll på att öppna sig, avses möjligtvis vad SVT börjat syssla med, att ställa sd:are eller jämställdist mot antirasist eller feminist. Mot den fond av fridfull jämställdhet och jämlikhet som helst ska anses råda redan, åtminstone i den del av Sverige som omfattas av "svenskheten", framstår båda som extremister.

Nationalitet och sexualitet var, av förståeliga skäl, två centrala begrepp när Könspolitiska nyckeltexter släpptes och diskuterades av en panel med Ulla Manns och Maud Eduards, professorer i genusvetenskap, och David Tjeder, historieforskare. Mer om både bokreleasen och nyckeltexterna kan du läsa snart i Feministiskt Perspektiv. Knökfullt var det:

Faktum är att David Tjeder i paneldebatten om könspolitik förr, i dag och framöver, hävdade att den fria aborten numera är så ohotad att argumenteringen endast handlar om hur många veckor in i en graviditet kvinnan ska ha möjlighet att bestämma över sin kropp och hälsa. Den som läser Feministiskt Perspektiv vet dock att tongångarna trappats upp och att EU-trenden är att begränsa den fria aborträtten. Det globala svep vi gjorde förra året visar att denna rättighet absolut inte kan tas för given, ens när den väl uppnåtts.

Kaj Schueler hoppas att "debatten om hatet mot invandrare, minoriteter och kvinnor" ska fortsätta vara öppen och granskande. Jag hoppas att hatet ska sluta förnekas och viftas bort som gnäll så att debatten kan bli just öppen och granskande. Tack vare att Maria Sveland, med flera, är rakryggade nog att ta bladet från munnen finns det hopp.

xx/red Rönngren

Ny vecka, nya uppslag

Måndag på FemPers-redaktionen betyder redaktionsmöte. Alltid lika efterlängtat att bolla idéer och prata igenom tidigare och kommande nummer.

Det är ingen risk att uppslagen tryter, varje vecka blir det bara ännu mer tydligt varför det behövs en feministisk nyhetstidning! Att allt fler läsare börjar komma in med tips, önskemål om och förslag på sådant vi borde uppmärksamma är vi förstås extra glada för.

På kultursidan börjar Polen-planerna ta form. Stay tuned för att få läsa om vad vårt mest okända grannland har att bjuda på!

Härlig ny FemPersvecka!
Önskar

Redaktör Melkersson

Svelandeffekten

Det började bra och peakade i slutet av veckan. Maria Sveland skrev en text i Dagens Nyheter under rubriken Hatet som gör mig politiskt deprimerad vilken på mindre än ett dygn hade delats över 8 000 gånger bara från DN.se I texten refererade hon till vår kartläggning av #antifeminismen och inom ett dygn hade vi fått 50 nya prenumeranter – och de fortsätter att rulla in verkar det?

Sveland berättar själv om reaktionerna på texten i en kortintervju i veckans nummer av Feministiskt Perspektiv. Visst, sedvanliga hat- och hotbrev, men övervägande positiv respons av läsare som känt igen sig i hennes beskrivning av hur den politiska kartan stegvis har ritats om i såväl Sverige som Europa: rasism, antifeminism och islamofobi i en unken och utbredd kombo.

För er som är intresserade av hela vår kartläggning så finns den samlad under hashtaggen #antifeminism. Vi har valt att låsa upp några av texterna. Exempelvis Mattias Gardells analys av massmördaren Anders Behring Breiviks politiska kontext.

En sammanställning av alla texter hittar du här, men en så länge har endast prenumeranter tillgång till samtliga artiklar. Vi kommer också att fortsätta följa #antifeminismen under våren. Ett tråkigt jobb, men någon måste göra det.

Vi kommer också att förhålla oss mer systematiskt till de rena hoten. Det behövs en samlad bild av hur utbrett hatet och hoten faktiskt är, så från och med nu kommer vi att anmäla angrepp och hot som riktas mot enskilda personer i vår redaktion oavsett om de kommer som brev, mejl eller dyker upp i kommentarer.

Efter morden på Utøya har de flesta stora tidningarnas kommentatorsfält stramats upp, modererats eller stängts ner. Men de anonyma hoten dyker alltjämt upp på nätforum eller i bloggar. Vi fortsätter att hålla koll på hatet, hoten och trollen, men också på tidsandan, trenderna och uttrycken. Det är inget bra läge att titta bort.

Därför känns det extra kul att välkomna nya prenumeranter. Vi närmar oss den magiska 1500-gränsen, men vi är inte riktigt hemma och vi blir gärna fler än så. Som vi säger: Sörj ej - registrera er!

xx/redaktör bratt

Överraskande perspektiv

Redaktionen har haft kära besök. Först var det V och E som tittade förbi av ren välvilja. Det blev lite prat om Stockholm stads personalpolitik och tips på intervjupersoner. Sedan slank forskarfeministen J in en stund. Hen hade läst Axess och konstaterat självmotsägelser och tunn is. Recension på gång...

Så kom det ett mejl från Inga-Lisa Sangregorio, en replik på förra veckans debatt om äldre kvinnors drickande, med ett nytt perspektiv. En välkommen överraskning, som snart kan läsas på vår opinionssida. Redaktionen gillar sådant. Det finns mycket att debattera. Välkomna med inlägg och tips hela tiden!

Vänner som inte har vägarna förbi kan alltid mejla...

/xx redaktör Rönngren och den sällsynt blomtomma redaktionshibiskusen

Fyll kalendariet inför 8:e mars!

Just nu planerar många grupper, organisationer, ja till och med institutioner, evenemang och happenings inför 8:e mars. Internationella kvinnodagen fyller hundra, hundraett eller hundratvå beroende på hur vi väljer att räkna. Historikern Ulla Wikander förklarade hur det hänger ihop förra året och föreslog då att firandet skulle äga rum i år.

De flesta uppmärksammade jubileet 2010 men de riktigt stora jubileumsaktiviteterna lyste med sin frånvaro: partiernas,  skolornas, de allmänbevakande mediernas, museernas, teatrarnas, forumen och förbundens. Aktiviteterna begränsades till enstaka seminarier eller uttalanden. Kanske blir det annorlunda i år? Kanske är det i år de stora aktörerna har valt att fira internationella kvinnodagens 100-årsjubileum?

För det kan väl inte vara så att alla institutioner gäspar när en av demokratins hörnstenar firar hundra år? Eller blir 2012 året då alla skolbarn grupparbetar kvinnor och mäns lika rättigheter, FN förbundet kampanjar över hela världen, EU har tema jämställdhet och teatrarna dramatiserar... 

Det kan väl inte vara så att man måste heta Strindberg, Linné eller Wallenberg för att få ett helt jubileumsår?

Kvinnorörelsen, i sin vidaste bemärkelse,  har en lång tradition av att lita till sig själv, göra själv. Så är det med största sannolikhet i år också. Demonstrationer, fester, seminarier, boksläpp och artiklar.

Vi är därför glada att ha fått upp vårt kalendarium i god tid innan 8:e mars och att de som prenumererar själva kan skriva in sina evenemang. Ju fler som anmäler vad som händer, desto helare bild av allt som faktisk äger rum denna vanligtvis smällkalla men fullbokade vinterdag.

I övrigt artar sig prenumerantstocken. 1394 betalade prenumerationer i veckan som gick. Men vi behöver alltjämt fler. Så mejla, dela, sprid, betala eller teckna en helårsprenumeration på Feministiskt Perspektiv och få direkt tillgång till de över 2000 artiklar som redan samlats i tidningens arkiv. Och tack alla ni som betalat, delat, tjatat och medverkat till att tidningen finns – det är tydligt att vi behövs!

xx/redaktör Bratt

#sexism och #homoriot – uppmaning till kamp!

"Tror du att Sverige är jämställt? Då bör du kolla in SCB:s statistiska årsbok för 2012. Löner, obetalt arbete..." twittrade Sveriges Kvinnolobby i morse. Jag blev lite sugen – statistik kan vara spännande – men sparade den omfattande pdf:en för att grotta ner mig i vid senare tillfälle.

Den som på ett snabbare sätt vill skaffa sig en bild av ojämlikhetens Sverige kan med fördel knappa in hashtaggarna #homoriot eller #sexism på Twitter (eller den spanska varianten #micromachismos som FemPers skrev om nyligen). En behöver inte ha ett eget konto för att kolla vad som skrivs. Twitter må vara en liten värld för sig, men emellanåt startas det där initiativ som känns oerhört angelägna och viktiga. Det flödar av berättelser, reaktioner, känslor och tankar.

Min egen känsla efter att ha fastnat i tråden #homoriot är fuck you heteronormen! och en stor dos pepp att fortsätta kämpa mot skittråkiga, skitfarliga, skitjobbiga hetero- och könsnormer som förstör så mycket och stympar så många av oss.

xx/redaktör Råghall