När idéerna rullar in

Gårdagens redaktionsmöte. Diskussion om senaste numret. Om hur mycket jobb det blir mot slutet av produktionen. Om klurigare rutiner och sparade krafter. Och framför allt – nya idéer. Med ett feministiskt perspektiv på nyheter blir det ingen brist på idéer. Det händer helt enkelt inte.

Däremot diskussioner. Om vad det innebär att publicera en intervju med Pelle Billing. En slags legitimering? Eller en självklarhet att en som pekas ut som företrädare för en antifeministisk rörelse får komma till tals? Eller både och?

Allt kan inte sägas i varje artikel, men sammantaget ska nyanserna bli tydliga. Ambitionen att vara en plattform för inomfeministisk debatt förpliktigar. Och diskussionerna ska inte stanna på redaktionen – även om inget står still här. Kommentera, kritisera, debattera! Låt dig glädjas, störas, frustreras och reagera!

Nästa inlägg på opinion är skakande läsning. Det handlar om en kvinnofolksjukdom som dödar och om vilken kunskaperna är kusligt bristfälliga – även inom vården.

Håll utkik!

xx/redaktör Rönngren...

 ...som hängt efter Stefan Löfven, med fackliga och nordiska kolleger, i dag...

Besöksrekord och prenumerationskris!?

Vi visste det. De allra flesta prenumerationer löpte ut i december och därmed skulle rundningen av året komma att utgöra ett kritiskt läge: hur många skulle betala sin faktura trots att den kommer i mejlen och trots att det är betalning för en tidning på nätet?

Vi är inte bara den första feministiska nyhetstidningen i Sverige, vi är också en av de första (den andra, närmare bestämt) prenumererade webbtidningarna. Därtill har vi startat med endast prenumerationsintäkter och ideella resurser i botten.

Många av våra prenumeranter är både medarbetare och prenumeranter. Jag själv till exempel. Jag har en egen prenumeration och så har jag givit bort två; en till Nyamko Sabuni och en till Håkan Juholt. Nu får jag nog ge bort en till Stefan Löfven. Max fem prenumerationer får man ge bort - sedan räknas de inte in i statistiken som ligger till grund för presstödet.

Den senaste månaden har vi haft besöksrekord. Det var avslöjandet om den sexistiska tränaren i FBC Engelholm som gav upphov till över 14 000 besök på en dag. Räkneverket över januari har inte tickat klart riktigt ännu, men vi närmar oss 30 000 besök. Samtidigt har vi alltså bara 1 300 betalande prenumeranter den här veckan. Det är något av en paradox.

Det är bara en tidsfråga innan abonnemang på webbtidningar är ett utbrett fenomen. Visst finns det mycket att läsa gratis på nätet. Men antingen är det rent opinionsmaterial, såsom bloggar och intresseinlägg, eller också är det de prenumerations- eller annonsfinansierade papperstidningarna som lägger ut sitt material gratis på nätet. Då har någon annan betalat.

Härom dagen såg jag ett tweet i vår feed som frågade varför våra angelägna artiklar fanns bakom en betalvägg? Fick god lust att svara ”för att kvinnor utför nog med obetalt arbete redan”. Men det vore att försvåra ett enkelt faktum: journalistik kostar pengar. Vi subventionerar ändå gediget journalistiskt arbete genom att dela våra inkomster mellan många journalister och hålla oss med relativt låga löner och arvoden.

Vi har också beslutat att ligga kvar på det mycket låga prenumerationspriset så att de som har ont om pengar också ska kunna prenumerera på vårt angelägna material. Men vi kan inte jobba gratis bara för att vårt material är angeläget.

Vi förhåller oss till friheten på nätet genom att hålla opinionsmaterial och särskilt angelägna artiklar upplåsta. Det kostar helt enkelt inte att tycka, och med den höga tillgången till datorer och nät i Sverige kan nästan alla som vill tycka till på nätet. Det är bra.

Genom en enkät vi genomförde strax för jul framgår också att många tycker att det är svårt att tillgodogöra sig material på nätet. Vi befinner oss i en brytningstid. I sanningens namn sitter väl ingen och läser 30 artiklar på nätet på en gång. Några läser i telefonen, enstaka på läsplattor, en del skriver ut och alla läser någon artikel i datorn när nyhetsbrevet kommer. Ingen läser heller alla artiklar i en papperstidning. Graden av angelägenhet skapar helt enkelt ett slags stress.

Fördelen med en webbtidning är att allt material ligger kvar. Ur ett feministiskt perspektiv är detta unikt och nyskapande. För en gångs skull skapas ett feministiskt arkiv. Något som varit kvinnorörelsens blinda fläck. Det har varit si och så med dokumentationen vilket har att göra med att allt arbete har skett ideellt i alla tider.

Feministiskt Perspektiv kan aldrig fungera ideellt. Det kan ingen veckotidning med journalistiska ambitioner. Det är därför vi är presstödsbaserade. 

I dagsläget har vi 1 300 betalande prenumeranter. Det räcker varken i sig eller till presstöd. Minst 1500 betalande prenumeranter krävs för att erhålla den lägsta nivån av presstöd. Nästa nivå gäller 2000 prenumeranter. Den nivån nådde vi i fjol. Upplagan mäts i snitt över året så hur stor den blir i år kan vi inte sia om förrän i juni tidigast. Klart är dock att det är för få som har betalat för att utgivningen ska vara säkrad på sikt.

Vi möts just nu alltså av dubbla signaler: Många nya följare på twitter, på Facebook, på bloggen och på den öppna delen av Feministiskt Perspektiv. Glada tillrop, stöd, tips, genomslag och dunkar i ryggen. Samtidigt är upplagan alltså farligt låg. Vi måste helt enkelt bli fler!

Så tune in: Blogga, twittra, mejla, dela och tjata - och betala! Det behövs en feministisk pressröst, ett feministiskt arkiv och en feministisk arena för debatter och evenemang.

Och tack till alla er som faktiskt har betalat. Och ursäkta om det slinker igenom påminnelser och utrop trots att räkningen redan är reglerad. Vi jobbar ikapp så fort vi kan.

xx/anna-klara

Härliga redaktion

Lugnet före stormen. Detta existerar inte på vår redaktion. Det stormar alltid, men det är härliga stormar som vi själva styr över. Parallellt med magdans, musik och luftboxning, smattrar vi på våra tagentbord. Vi förhäver oss.
Paula sitter  och sliter med kulturnyheter: Karin har just sagt att hon tycker det är kul att skriva sport. Indviden som behärskar alla områden. Hon är välkommen känner jag. Mycket välkommen.

 Själv inväntar jag svar från Susanna Hedenborg, genusvetare från Malmö universitet som kommer att kommentera innebandyskandalen från ett samhällsperspektiv.

Morgondagens tidning bjuder på mycket smaskens. Mumma. Vi arbetar från olika håll med press och understöd för att ge er läsare en så seriös nyhetstidning det bara går.

Själv lyssnade jag på Radio 1 program om feminismen och väljer att inte uttala mig. Ännu.
Kram på er alla filurer. Återkommer snart.
Sportredaktör Ali

Inte bara Stockholm

Ingen har väl missat nyheten som FemPers släppte i går? Vi kommer att fortsätta hålla koll på hur det står till med jämställdheten och rättvisan inom idrotten, var så säkra. 

Annars jobbar vi för fullt med ett nytt innehållsrikt och tänkvärt nummer. Redan nu kan jag avslöja att det kommer en – om inte flera – nyheter norrifrån. Det gläder mig. Vår ambition är att presentera nyheter från alla håll och kanter. Men att redaktionen till stor del är baserad i Stockholm sätter förstås sina avtryck.

Därför blir vi alldeles särskilt glada om ni tipsar oss om saker att skriva om som inte har anknytning till Stockholm! Jag vet att det finns tusentals feminister som engagerar sig, grubblar, kämpar och gör modiga, smarta saker runt om i Sverige och i världen. Mejla oss! Kanske vet ni något vi borde granska, en lokal händelse vi borde lyfta upp eller något positivt/negativt/intressant vi borde skriva om. Ett tips är alltid bättre än inget tips. Mejla oss på red@feministisktperspektiv.se

Självklart blir vi även glada för Stockholmstips.

xx/redaktör Råghall

Inga fler tvångssteriliseringar!

I morse samlades kring 400 personer på Mynttorget i Stockholm för att demonstrera mot tvångssteriliseringar. Delar av FemPers redaktion hade letat sig dit i den råa morgonkylan. När vi kom gående från tunnelbanan spred sig i mig en varm känsla då jag såg regnbågsflaggorna och skaran människor – av alla kön, allt från folkpartister till anarkister, med hundar och barn och plakat – stå samlade. En skara som sa: nu är det nog!

Själva sakfrågan – att Sverige fortfarande tvingar människor att sterilisera sig – gör mig så förbannad och ledsen att jag har svårt att formulera något vettigt om det. Sådana gånger är det lyx att få gå på demonstration. Känner stor tacksamhet gentemot alla människor och organisationer som kämpar och driver på för att också transpersoner ska erkännas mänskliga rättigheter. Många av dessa kämpar var där i dag. Någon kristdemokrat såg jag dock inte till. Förstår de vad deras snäva världsbild ställer till med?

Den sista som greppade mikrofonen på Mynttorget innan demonstrationen upplöstes var Warren Kunce, som höll ett brandtal och samtidigt illustrerade sitt budskap genom att klä av sig. Det var nog inte bara RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund som blev rörd till tårar av framförandet, som du kan läsa i sin helhet på Kom Ut-bloggen.

Glöm nu inte att det hålls demonstrationer i flera städer de kommande dagarna. I Luleå (i dag!), Göteborg, Uppsala och Malmö.

Och du kan fortfarande skriva på uppropet som snart ska överlämnas till Fredrik Reinfeldt.

xx/redaktör Råghall

Eufori och ovisshet

"Jag är så glad att jag är feminist!" utropade sportredaktören spontant när vi skålade för att fira hur bra hon lyft frågan om sexismen inom idrottsrörelsen som samhällsproblem. Utan att blinka utmanade hon riksidrottsbasens strutsattityd på bästa sändningstid i fredagens Aktuellt. 

Avslöjandet om innebandytränarens sexistiska träningsmetoder för ett P14-lag i Ängelholm gav enormt eko, toppnoteringar i läsarstatistiken och det har twittrats och bloggats om Feministiskt Perspektiv som aldrig förr. En nästan euforisk känsla. 

Nu när sexismen fanns nedtecknad för alla att se, svart på vitt, kunde den diskuteras på allvar. Det är hoppingivande. Kritiken blir så klart svår att avfärda för alla som säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, men visat liten beredskap att arbeta praktisk och uthålligt för att nå målet.  

Hur ta vara på detta och ytterligare lyfta diskussionen från det enskilda fallet? Hur få genomslag också för alla väl genomarbetade artiklar om antifeminismen som dominerade förra numret i övrigt? Det är sådant vi pratar om på redaktionen just nu. För tänk om vi kan skapa förståelse för att det går att både älska sport och hata sexism? Tänk om sportälskande kvinnors plats i sportens värld blir så självklar att sexisterna faktiskt blir harmlösa?

Feministiskt Perspektivs sportavdelning är redan en liten fristad med vasst utåtriktad udd. Men samtidigt som glada tillrop och erkännanden strömmar in från storheter som Pia Sundhage och Bettan Andersson lever vi i ovisshet. Fortfarande vet vi inte hur många som tänker förlänga sin prenumeration. Det vet vi först på fredag, då betalningstiden för förnyelser löper ut för den första stora grupp av prenumeranter som gjorde lanseringen av tidningen möjlig för ett drygt år sedan. 

Vi behöver både er och fler, så berätta gärna om oss. Skulle sedan alla som följer oss på Facebook också teckna en prenumeration finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma. Så känns det en dag som denna. Rafflande och riktigt, riktigt bra!

/Redaktör Rönngren

Feminister har roligare

Ja det tror jag!
 Vi skrattar, debatterar, gråter, kämpar och älskar. Vi har inte valt att delta i något könskrig.  Men däremot har vi alltid gjort motstånd mot förtrycket. Att vi misshandlas, mördas, våldtas är en verklighet vi kvinnor lever i vare sig vi vill eller inte. I kampen vävs vi samman. Vi kanske inte alltid delar samma väg till förändring, men vi har samma mål.  

Skrattet. Vi skrattar så vi viker oss dubbla här på redaktionen. Inte minst när vi googlar vad våra antagonister kallar oss på nätet. Det är en salig massa vill jag lova. Men kärt barn har många namn.

Torsdagar är kämpiga, vi sliter vårt hår. Hets, hets, hets. Men vi är trygga här. Ingen sexism, rasism. Inga knivar i ryggarna på varandra. Det är sant. Tänk er, vi kan samsas.
Passa er världen. Skrattet kanske smittar.
Ali som har kramp i twitterarmen

Veckans förlossning har börjat

Kulturredaktör Melkersson sprutade just ner sig själv med handsprit, vilket sedemera stänktes på utrikesredaktören Rönngren som i sin tur fick en automatisk tanke och trodde det var spott. Ja...ungefär så har vi det.
Själv sitter jag och gnuggar rumpa, för att det kliar av mina alltför varma trosor.
Men, men , en tidning kommer att levereras i morgon och vårt scoop som jag har felaviserat på twitter och facebook dundrar ner som en som en mäktig frispark rätt i klykan kl 7.00.
 Ett fett nr med massa matnyttigt för feminister, ickefeminister och framför allt om feministhatare. Kampkramar från redaktionen. I morgon föds första dubbelnumret 2012.
Sportredaktör Ali

Vad är det som provocerar?

Häromdagen blev jag introducerad till en äldre kvinna av en gemensam bekant. Kvinnan frågade vad jag sysslade med. Jag skriver för en tidning som heter Feministiskt Perspektiv, svarade jag, känner du till den?

Hon svarade inte på min fråga utan startade en utläggning om att hon minsann aldrig haft några problem i livet, hon hade lyckats ta sig fram bra och hade inte haft några som helst bekymmer av att vara kvinna – fick jag veta – visst var hon för att kvinnor och män skulle ha lika lön, men i stort var "det där" inget hon hade brytt sig om. Punkt.

Efteråt har jag tänkt på hur starkt hon reagerade på f-ordet (är ganska säker på att det var det som triggade igång hennes utlägg). Vad är det med feminism som provocerar så?

Delvis handlar det nog om feminismernas anspråk på att synliggöra maktordningar mitt ibland oss, ifrågasätta mönster och förändra ojämlikheter. Det är sådant som Feministiskt Perspektiv sysslar med. Vi gräver där vi står, belyser orättvisor och skevheter i stort och smått. Till skillnad från kvinnan jag mötte ser jag inte feminism som något jobbigt, störande, utpekande – utan som ett sätt att nå en värld där så många som möjligt kan ta sig fram i livet utan bekymmer, diskriminering eller förtryck.

xx/Råghall

Ps. I morgon smäller det – nytt nummer och inte vilket nummer som helst. Håll utkik!

I väntans tider

Hohoho, und so weiter. Snön smälter vit från taken, endast kulturredaktörn är vaken. Nåväl, en sanning med modifikation, förstås. Och det inte bara för att FemPers-redaktionen naturligtvis är medveten om att det finns en värld norr om Södermalm, där snön förmodligen ligger kvar snyggt och prydligt på både tak och grenar och en hel rad andra väl valda vintriga ställen.

Utan framför allt för att kvällens raffel är att andra delar av redaktionen bränner midnattsoljan av långt mer giltiga skäl än nämnda kulturredaktörs (dvs. teknikbekymmer, bulimisk kulturkonsumtion, lite rödvinsdrickande, allmänt prokrastineringsbeteende - kort sagt det ständiga arbetet med att vara en total parodi på sig själv).

På fredag, govänner, kommer nämligen FemPers starta publiceringsåret 2012 med ett tvättäkta scoop. I detta nu sitter flitiga redaktionsmedlemmar och lägger sista handen vid den text som förhoppningsvis kommer att ruska om valda delar av samhällskroppen.

Vad det gäller? Nix, inte ett ord kommer att yppas via detta klibbiga tangentbord. Allt jag kan säga är att det kommer att bli oväsen av bästa slag. Och glöm inte var ni läste det först.

xx /Melkersson

Nytt år nya tag!

Åter efter välbehövligt juluppehåll. De flesta i redaktionen hade lyckats hålla sig borta från arbete relativt väl, vilket får ses som en prövning. Vi vill ju alla så mycket att vi nästan höll på att glömma bort att fira ettårsdagen. Tur att Lisa fixat fint fika så vi kunde utbringa ett leve.

Prioriteringar för närmsta numret är nu fastlagda. Det blir ånyo ett dubbelnummer. Ett – utan att avslöja för mycket – på många sätt avslöjande nummer. Vi är på gång kära läsare. Redaktörer sitter och knattrar på tangentborden, varvar tupplurar med att bearbeta feministiska scoop. 

Välkomna att följa med oss ett år till. Hurra!

xx/red